Slipning just påbörjad. Att slipa bort originalränder är som att skjuta en delfin. Hur skall detta sluta?! |
Så där stod jag. Med en Camaro i delar, ansträngd plånbok och gasfotsfrustrationer som gick att skära i med plasmaskärare. Hårt. Hur skulle jag gå vidare? Rosten var fixad men jag såg framför mig att en lack, speciellt med de snygga stripesen, skulle gå loss på ett gäng tiotusenlappar som jag bara inte hade. Det i sin tur innebar att projektet inte kom mycket längre i väntan på just lack.
Vojne. vojne.
Camaron på väg till Grönby-garaget. En del gjort, en del kvar. Men lacken då? |
Fan, jag har ju själv kört en helkool patinerad Buick -47 med megamycket historia och gillat det!
Goa Tululah! Patina Galore och en hel flock historier från förr. Fast det får bli en annan gång. |
Så en ny inriktning var på sin plats och härom sommaren var jag på Palmträffen och såg en rod, där ägaren själv hade gjort grafik på den självlagda mattsvarta lacken. Bara lite enkel text på huven men det gjorde bilen personlig och genuin. Snyggt!
Med Eric Idles "Rrright!" snärtandes bestämt genom läpparna började jag fundera på vad jag ville göra.
1. Bilen skulle kännas som om den hade en historia typ "racerbil från tidigt 70-tal". Den skall vara en samtalsöppnare och huvudvändare.
2. Intryck före prestanda.
3. Håll kostnaderna nere.
4. Trendig men inte modern.
Jag började fundera på basfärgen. Ljusgul, matt orange och magnetbandsbrun var tre av färgerna som dök upp. Valde dock matt vit för att den var mest trovärdig och mest lättarbetad.
Åkej, vit bas med grafik. Lätt att säga men vad skall man skriva? Försöka efterlikna en historisk bil? Skriva nonsensord? Jag valde att göra bilen till en "storytellingmachine" med ett hopkok av namn på motorhjältar och motorbegrepp.
Första skissen blev på bakskärmen. Nej inte med dator utan med ritblock och penna i fåtöljen framför TVn på kalla vinterkvällar.
Skiss på bakskärm. "Elfi rennen" sorterades bort. |
Härnäst skissades framskärmen. Om det fanns ett teamnamn på bakskärmen så kändes det som om de som byggt bilen skulle ha sitt namn på framskärmen. Så här såg skissen ut:
Den färdiga produkten rätt lik. |
1. Ed Cole som var GMs tekniske chef, pappa till Cad 49-V8an och småblockaren.
2. Dick Keinath som var Zora Arkus Duntovs handgångne man inom motorer och bigblockarens pappa.
3. "Two Lane Blacktop", den koola bilfilmen från förr med en välkänd 55a Cheva i.
4. Lakeland Racetrack, Memphis-banan som också finns med i filmen ovan.
Komplicerat eller koolt? Tja, så fick det bli i alla fall.
Huven kan kanske vara den mest esoteriska delen av grafikarbetet. Men mer om den senare.
Nu är det dags att göra underarbetet.
Slipdamm överallt. Täck allt. |
Färg från Biltema och musik från Sun Records. |
Om du fortfarande läser kan jag meddela att slutresultatet blev bättre än många bilar jag sett med billig sprutlack. Delvis för att matt färg är lite mer förlåtande. Små nätta tag och ett vaksamt öga på sidoränder från rollern och ett lagom tjockt färgtäcke för att få det jämnt.
Snabbaste vitvaran i byn? |
Om du frågar dig varför jag inte valde dekaler så är svaret enkelt - genuiniteten! Jag vill ha lite ojämnheter och lite spår av penslar och dessutom kunna känna att jag själv gjort jobbet. Capisce?!
Texten från skissen läggs ut. Hjälplinjer dras och proportioner räknas ut, men resten dras för hand med blyerts. |
Lugn och fin nu! Allt läggs i med pensel. Hjälplinjer suddas bort när färgen är torr. Så klart. |
Liten pensel och plastmugg till färgen. Håll koll på kaffemuggen! |
Samma manöver på framskärmen. Ett grafiskt element som det du ser tog mig kanske 4-5 timmar från blyerts till koolt icke inräknandes skiss och research. |
Huven härnäst. |
1. Bill Jenkins, motorbyggare och legend i sin egen tid.
2. Zora Arkus Duntov, Corvettens benefaktor och racinglegend. Fast för att inte skriva "Duntov" eller "Zora" fick Zoras frus namn tjäna som referens. Hon hette Elfi och det gör förresten vår katt också.
3. Briggs Cunningham, galen bilbyggare och Le Mans-legend. Han finns med i de två blå ränderna på huven som han ju brukar tillskrivas äran att ha lanserat först. För att inte få "Ford/Shelby-känsla" följer linjerna bara huvens upphöjning.
Som du ser har jag kopierat typsnittet inklusive citationstecken från Grumpys bil.
"Grumpy´s Toy" |
Börjar likna nåt! |
Till sist fick dörrarna en "13" på sig för att ge en hattippning åt Smokey Yunick, motortrimmare och racerbilsbyggare med den äran. Jag gjorde en dummy i papper så att det skulle se någorlunda likt ut på båda sidorna, tejpade på, outlinade och sedan var det inte mycket mer att säga. Det var bara att greppa penseln och köra på.
Jobba på, penselslav! Du trodde det skulle vara lätt, va!?! |
Så en dag var det klart. Svartpenslade plåtfälgar gör det bara bättre. Inredningen i. Emblem och lampor på plats. Får väl byta däck framöver. Snyggt tycker jag. Och mer spännande än en dyr och blank lack.
Klart! Carrera Panamericana-dekalen ger en kool referens till och Hurst-dekalen är bara snygg. |
Där satt den! Rakt i fejan. |
Inte för sent ännu.